Idag var T-banan till Ropsten försenad på grund av ett tidigare vagnfel. När tåget äntligen dök upp vid Slussen var vagnarna i stort stett fyllda till sprängningsgränsen men jag lyckades ändå upptäcka en ledig plats in mot fönstret. Jag knölade mig fram mellan folk, säten och knän till den ”lediga” platsen bara för att upptäcka att den användes som underlag för tidningen Metro som en pensionärstant med ilsket rödfärgat hår satt och läste, fullkomligt nonchalant till faktumet att det stod folk runt omkring henne. Jag stod där, inklämd mellan medresenärernas ben, en stund och avvaktade men fick ingen reaktion. Jag tog därefter ett lätt tag i tidningen för att påvisa tanten om att någon faktiskt ville utnyttja platsen till att sitta varpå hon gav mig onda ögat och irriterat med ett hårt ryck slet åt sig sin tidning och frigjorde min sittplats. Jag kan ju informera om att det var tur för henne att det är fredag och mitt humör ligger på den övre skalan idag…

Nämnde denna händelse med några väl valda ord på Facebook och fick följande svar kommentar av Lena:

“Tanter är skit, jag ska ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG bli tant!! (Om jag kan undvika det, det kanske bara smyger sig på en…)”

Och jag svarade:

“Tyvärr gör det väl det… Att bli tant är nog oundvikligt… men att bli en elak SURKÄRRING är nåt vi alla har möjlighet att styra över innan det är försent…”